Cryoteknik/ fryslagringMöjligheterna att med cryoteknik (djupfrysning) lagra genetiska material över mycket lång tid är ett ytterst värdefullt inslag i både bevarande och rutinanvändning av husdjursgenetiska resurser. Tekniken att djupfrysa sperma löstes kring 1950 och blev snabbt standardmetoden för lagring och insemination främst för nötkreatur. Cryoteknik
Djupfryst sperma för insemination är den helt övervägande reproduktionsmetoden för nötboskap, men även för får och en ökande del för häst och andra djurslag (fjäderfä m.fl.). Tekniken att djupfrysa och uppnå god reproduktion med fryst material förbättras fortlöpande. Skillnader mellan olika djurslag finns fortfarande, men för sperma finns rutinteknik som gör användning möjlig för de allra flesta djurslag ( nötboskap, får, svin, get, häst, fjäderfä, kanin, hund och fisk (åtminstone vissa arter). Frysning av embryon är en teknik som är löst främst för nötboskap, får och get, men det finns också positiva resultat för flertalet andra djurslag. Att lagra kroppsceller är också ett möjligt alternativ, men är knappast ännu så utvecklat att det skulle kunna fungera som t.ex. säkerhetsbas för att kunna återskapa en ras på samma sätt som cryolagrad sperma och embryon kan vara. Att denna teknik också kan fungera visas ju dock av resultaten med fåret ’Dolly’ m.fl. efterföljande exempel de senaste åren.
En tillkommande fördel för cryotekniken är att man löst frågan om könsseparation av sperma och könsbestämning av embryon. I bevarandearbete kan detta ha stor betydelse för hur effektivt man kan lägga upp sina strategier för användning. Användning i Norden Cryotekniken är ett aktivt inslag i alla de nordiska ländernas bevarandearbete. Främst för nötkreatur har det pågått nästan sedan tekniken blev väl utvecklad på så sätt att de kommersiella avelsorganisationerna långtidssparat viss mängd sperma efter alla tjurar som insatts i avel. Detta ger förutom genbankssäkerhet en utmärkt och omfattande biobank för forskning. Utöver detta har man olika program där man årligen tar in ett lämpligt antal tjurar av hotade raser för spermasamling och användning inom respektive ras. På samma sätt sker spermasamling för get och får för bevarandeändamål. För svin och häst har motsvarande åtgärder genomförts i ett par av länderna, men bara i begränsad omfattning. Den nationella instansen för husdjursgenetiska resurser (genresursutval eller motsvarande) är ansvarig för dessa program beträffande urval av donatordjur, lagring och användning m.m. Det är en avvägningsfråga hur mycket genetiskt material man ska ha i ett cryolager. Man får ta hänsyn om syftet är att helt kunna återskapa en utdöd population eller om man kan utgå från en minsta kvarstående rest. I en mindre kritisk situation som är det normala blir det oftast att bidra till att upprätthålla den genetiska variationen. Oftast är det därför en fråga om kombination mellan en levande population och möjligheterna via ett cryolager där syftet måste vara att kunna upprätthålla eller upprätta en population med tillräckligt stor effektiv populationsstorlek.
Grundläggande är att det material man lägger in i ett cryolager av detta slag representerar största möjliga genetiska bredd.
Säkerhet/kostnader
De medel som står till förfogande för cryolagring av genetiskt material är oftast begränsade. De kommersiella avelsorganisationerna tar i alla de nordiska länderna ansvar för en stor del som berör lager av sperma för de dominerande raserna och handhar oftast också verksamhet med infrysning och lagring av genetiskt material från hotade raser. Detta sker ofta till närmast marginell kostnad. Sidansvarig: Anne Præbel |
