Moleculär karakterisering med DNA-markörerVid hjälp av DNA-studier belys släktskap och månfald hos husdjursraser. Genetisk mångfald hos nordiska och baltiska husdjur har undersökts genom att analysera DNA-markörer i djur som tillhör olika djurraser. Hittills har raser av nötkreatur, får, häst och fjäderfä studerats. Forskningen på getraser kommer att påbörjas under 2011. De mest använda markörerna i dessa studier har varit mikrosatelliter, från far till son ärvs Y-kromosomens markörer och från mor till både dotter och son ärvs icke-nukleärt mitokondrie-DNA. Dessutom har gener analyserats.
Olika DNA-markörer
Med mitokondriellt DNA undersöker man maternell historia för djurpopulationer. I djurstudier kommer det mitokondriella DNA -materialet vanligtvis från sekvensering (bestämning av baserna för DNA-molekylens nukleotider) av den så kallade "kontrollregionen" eller "D-loop -regionen". Många nukleotidsubstitutioner har observerats i denna region, vilket är ett utmärkt inslag i DNA-markör i studier för att undersöka historien om närbesläktade populationer. Mitokondrie-DNA finns i mitokondrierna (organeller i cytoplasman utanför cellkärnan).
På Y-kromosomer hos husdjursraserna har endast nukleotidsubstitutioner och mikrosatelliter undersökts. Med Y-kromosommarkörer kan man undersöka faderns historia. DNA-markördata ger värdefull information om ursprung, den genetiska mångfalden och genpoolutveckling hos olika raser och släktskap mellan raser. Datan hjälper till att identifiera de raser som visar genetisk differens. Genetiskt differentierade raser kan ha gener och genkombinationer som påverkar ekonomiskt och vetenskapligt viktiga egenskaper eller som har betydelse för djurens anpassning till olika miljöer. Dessa genetiskt differentierade raser bör främjas i ex situ- och in situ -bevarandeprogram för husdjursgenetiska resurser. Kunskapen om rasernas släktskap kan också utnyttjas i förvaltningen av utrotningshotade husdjursraser. Genetiskt material (fryst sperma, embryon) av genetiskt besläktade raser kan användas i bevarandet av en utrotningshotad ras, om rasen har t. ex. en hög inavelsgrad. Med DNA-data är det möjligt att få information om historien för arter och olika raser inom arten och domesticeringshändelser som inträffade för tusentals år sedan. Med hjälp av molekylärgenetiskt material man har kunnat dra slutsatser om hur många separata domesticeringshändelser som skett och från hur många vilda, åtskilda populationer husdjursarter härstammar. Till exempel kan får härstamma från fem olika asiatiska mufflon- populationer, medan hästen har haft flera separata domesticeringshändelser. Med nya forskningsmetoder analyseras hundratusentals DNA-markörer Laboratorieapparater och metoder för att kartlägga genomet hos husdjursarter har utvecklats mycket snabbt under de senaste åren. Nu kan vi samtidigt analysera tiotusentals eller till och med hundratusentals DNA-markörer (så kallad SNP Microchip-teknik; SNP: Single Nucleotide Polymorphisms), eller sekvensera DNA över hela genomet hos individer. Med genetisk information är det möjligt att identifiera gener som påverkar djurens olika egenskaper såsom produktion, tillväxt, motståndskaft mot sjukdomar och fruktsamhet. Dessa nya metoder kommer att ge viktig information om genetiska resurser hos husdjuren och olika rasers betydelse i bevarandet av husdjurens biologiska mångfald. Sidansvarig: Anne Præbel
Isländska ledarfÃ¥r (se över, foto: Jón EirÃksson) är i relativt nära släkt med andra "ur-raser" som Gammelnorsk sau ofte kallad Villsau (se under, foto: Hilde Buer).
Dem mera förädlade fårraserna som Norsk Hvit Sau, se under, är iblandat raser från Europa för bättre köttfyllnad (foto: Norsk Sau og Geit).
|
