Gísli Magnússon (1621-1696) och kummin

Gísli Magnússon var landshövding, bosatt på gården Hlíðarenda (uttal: Lidarenda=sluttningens ände) i Rángárvallasýsla (ett län i södra Island). Han far var domare i ett annat län (på Västlandet) och var den som genomförde den första häxbränningen på Island (på Island var det nästan bara män som brändes som häxor).

När Gísli var sju år gammal skickades han i skola på biskopssätet Skálholt på södra Island. Han utbildade sig sex år på Island. År 1639, när han var 18 år gammal skickades Gísli till Köpenhamns universitet, och tillbringade de följande sju åren utomlands, bl.a. i Holland, där han fick föreläsningar av Descartes. Han studerade även i England innan han återvände till Island 1646. I sina studier fokuserade han på botanik, medicin och kemi, men även filosofi, språk och statsvetenskap. På grund av sin lärdom kallades han Vísi-Gísli (=Gísli den vise).

Han bodde på Hlíðarenda till 1685, då han flyttade till sin dotter som var gift med biskopen i Skálholt, och där han bodde till sin död. På Island strävade han efter att lära folk att utnyttja landets naturresurser, bl.a. genom att lära dem att odla och använda både inhemska och inflyttade växter. Till de växter som man vet att han odlade hör: vitkål, grönkål, morötter, rovor, korn och kummin.

Det är oklart om det var Gísli själv som hade kummin med sig när han kom tillbaka till Island 1646, eller om han fick det skickat till sig. Men någon gång under perioden som han bodde på Hlíðarenda började han odla kummin, och därifrån har växten sedan spridits runt landet.

Man vet att Gíslis svärson, biskopen i Skálholt, blev inspirerad och fortsatte med grönsaksodling i Skálholt efter Gíslis död. Det finns bevarat detaljer om en fröbeställning som han fick sänd från en handelsman i Eyrarbakki (som då var den största hamnstaden) år 1679. Beställningen omfattade rovor, sallat, rädisor, persilja och purjolök. Troligen var det dock ingen större spridning av odlingskunskaperna från Skálholt.