Ur ett nordiskt perspektiv – Balansen mellan ökad produktion och genetisk mångfald i skogsodlingsmaterial

Text av Mari Mette Tollefsrud (NIBIO), Arne Steffenrem (NIBIO & Stiftelsen Det norske skogfrøverk), Mari Rusanen (Luke), Johan Kroon (Skogforsk). Top photo: Arne Steffenrem/NIBIO. 

Hur balanserar de nordiska länderna ökad skogstillväxt och genetisk mångfald och vilka möjligheter finns inom förädlingen för att förbereda skogen för en oviss framtid?

Det finns en stor potential att öka skogstillväxten genom skogsträdsförädling. I de nordiska länderna finns intensiva och långsiktiga förädlingsprogram för de viktigaste kommersiella skogsträdarterna som levererar genetiskt förbättrat föryngringsmaterial till skogen. Målet med trädförädlingen är att öka mervärdet för skogsägare, industrin och samhället – även när det gäller kolbindning. Strategin är att återkommande selektera framträdande genotyper för att ackumulera gynnsamma genvarianter i förädlingspopulationen, vilket innebär att endast välja delar av den genetiska variationen för vissa egenskaper. Samtidigt behövs upprätthållande av en bred bas av genetisk variation för att säkerställa tillräcklig genetisk variation för framtida anpassningsförmåga och nya målsättningar inom förädlingen.

Hur övervaka genetisk mångfald i förädlingsprogrammen

Foto: Ragnar Våga Pedersen/NIBIO.
Foto: Ragnar Våga Pedersen/NIBIO.

Vid förädling och spridning av skogsodlingsmaterial från fröodlingarna finns en balans mellan att använda ett relativt litet antal framträdande genotyper och en bredare genetisk bas som kan antas underlätta skogens anpassningsförmåga. I de större förädlingsprogrammen i Sverige, Finland och Norge används nu genomiska verktyg för att både karakterisera den genetiska mångfalden i plusträdssamlingen, och för att hålla koll på släktskapet i korsningsscheman. Studier har också gjorts för att undersöka genetisk mångfald i fröskördar från fröodlingar som uppskattar både klontillskott och bakgrundspollinering. Genomforskningen i relation till förädlingsprogrammen blir allt mer intensiv och börjar nu ge en mycket värdefull kunskapsbas för beslutsprocesserna i förädlingen, speciellt i Sverige pågår en omfattande insats.

Även om vi inte är där än, är det realistiskt att förvänta oss att vi kommer att veta ganska mycket om hur adaptiva egenskaper är kopplade till genomisk mångfald, hur urval i tillväxtegenskaper kommer att påverka variationen i adaptiva egenskaper och hur mycket mångfald som går förlorad eller bibehålls i förädlingsprocessen och vid fröproduktion.

FAKTA