Genetiska resurser är, enligt den internationella biologiska konventionen om biologisk mångfald, levande material som innehåller arvsmassa av omedelbart eller potentiellt värde för människan. Växtgenetiska resurser omfattar alltså alla våra kulturväxter. Även en del av deras vilda släktingar räknas in då de ofta har värdefulla egenskaper för förädling av kulturväxter.
I modernt jordbruk används få växtsorter, starkt förädlade med smal genetisk bas, till skillnad från de otaliga lantsorter med stor genetisk variation som tidigare generationer odlare använt. Om man inte motverkar denna genetiska utarmning kan det får allvarliga konsekvenser, särskilt som vi nu står i porten till ett förändrat klimat.
Det har visat sig att sorter med snäv genetisk bas helt kan slås ut av växtsjukdomar. Förädlarna har då fått gå till äldre sortmaterial eller närbesläktade vilda arter för att hitta anlag för motståndskraft mot sjukdomen ifråga. Inte ens avancerad genteknik kan ersätta den naturliga variationen med dess otaliga gener och samspelet dem emellan. Den är oersättlig och utan den kan ingen förädling äga rum.
Ett organiserat bevarande av växtgenetiska resurser är en förutsättning för att kommande generationer ska kunna förädla växter som möter nya behov. Alla framtida krav på växtsorter vet vi inte idag, men några är att de måste kunna ingå i miljövänligare odlingssystem och ha bättre kvalitets- och resistensegenskaper, särskilt för att möta de klimatförändringar vi står inför.
En bevarad sort utan tillhörande data om denna och dess egenskaper har ett begränsat värde. Därför är informationen som tillhör sorterna oerhört viktig, och bevaras i NordGens webbaserade databas som är fritt tillgänglig.
Våra lokalsorter har ett stort kulturhistoriskt värde och berättar för oss hur tidigare generationer levde, odlade, åt, njöt och resonerade. Därför har det kulturhistoriska perspektivet i dokumentationen en stor betydelse i NordGens bevarande.
